Tålamod är en dygd!

När hon som ville ha Giftiga muffen skrivit om den så kom det ett par förfrågningar. En visste inte riktigt vad den föredrog och en ville ha en likadan som Giftiga muffen. Jag har länge velat göra en kritvit eller pärlemoskimrande muff som skulle hetat Immaculée conception, men kritvitt var inte nåt för nån av dem. Fick förslag om brutet vitt som gick över i kanske beige eller blek orange. För min inre syn såg jag en förlovningsmiddag, med champagne och pärlor. (Inte för att jag är särdeles intresserad av äkt-äkta pärlor, champagne eller förlovningar men det var bilden jag fick. Och det kändes som det skulle bli fint.)

För att vara smart och slippa göra knutar som blir fula eller behöva klistra med klister som bleker pärlorna tänkte jag ta extra-extra lång tråd. Drog iväg med kanske fyra meter Fireline, som slog knut på sig själv, slog knut på sig själv och slog mer knut på sig själv. När det började kännas som jag rett ut knutar mer än pärlat klippte jag upp en knut för första gången, fast jag svor över att ge upp. Så satt jag dessutom med en liten fiskelåda som jag brukar ha till pärlarbeten som ska tas med, ifall det blir nån lång väntan nånstans. Tråden fastnade i locket, hela tiden. Första gången som det sprätte pärlor hamnade nästan alla i knät. Andra gången hamnade det en hel del pärlor i rabatten hos grannen längst ner. Hoppas det växer upp till fina pärlblommor nästa vår... Tredje gången sprätte det över precis hela balkongen, och sen stod jag på alla fyra i minst tjugo minuter och plockade upp pärlor. Inte för att de är så vanvettigt dyra att man inte kan skyffla upp dem, men det känns närmast perverst att kasta pärlor.

Inte ens tanken att tålamod är en dygd att öva flitigt på räckte riktigt för att lugna mig. Badade, länge och varmt, och började sen om. Och se, det blev ju precis hur fintsom helst! Jag vet att man inte förväntas säga det om saker man gjort själv, men det skiter jag högaktningsfullt i.

Tyckte inte det passade med svart lädersnodd till det här och eftersom Folckers inte hade öppet sist jag kollade för att köpa sidenband (inte de falsarium som pysselaffärer kallar sidenband men som är i 100% polyester) så fick det bli en annan lösning. Virkade ett band av en tråd vitt och en tråd beige, i knapphålssilke. Provade olika sätt att sätta fast det med ögla (koppartråd, silver var inte fint till det här) men sydde till slut fast det istället. Då kom jag ifrån problemet med öglor som går upp, sticks eller krånglar på andra sätt. Då ligger det också helt tätt mot halsen.

Tycker inte den som ville ha det om det så tror jag att jag behåller den själv och gör en ny. Det här tycker jag själv var så fint så jag funtar på att samla ihop till en liten utställning, som jag redan fått förslag på. Japp, jag är mallig idag, men det sitter inte alls fel efter att ha pestat så mycket som jag gjorde där ett tag. Där kan man verkligen tala om att spendera tid (ett uttryck jag annars avskyr). Bröt av två nålar gjorde jag också... Jaja, allt är väl som slutar väl! Nästa blir en monstermuff!