24 oktober 2009

Azur, den lilla missbildade tusenfotingen

Nej, det här ska inte bli nån politiskt korrekt saga om funktionshinder. Då hade jag inte skrivit missbildad för det första, utan fysiskt utmanad, eller liknande, om Azur och hans väldigt oliklånga ben. Allvarligt talat, Assistenten tyckte det var för länge sen hon fick nåt, och nåt ska man väl ha för att vara Assistent så jag fick sätta igång med det hon önskade sig, vilket var nåt med sötvattenspärlor, så småningom modifierat till nåt i peyote med sötisar på. Ljusblå peyote.
Helt okej att peyota, även om jag har ont i fingrarna nu efter alltför mycket syende av en pärla i taget (behöver knyta eller trä nu, ett tag). Men aspelut inte på en fläck okej med pärljävlar som går sönder, gärna när man redan sytt dit dem för flera varv sen, så man antingen får repa upp eller trixa och fixa i efterhand. Nog för att jag är enveten som en terrier, men det finns gränser...
Så går det när man köper skräppärlor, som de här är - fast i en (nåja, två) vacker färg, som fick mig att köpa dem... - i sju grejer för en hundring-affärer... Vilket får mig att tänka på den där gången då jag stod på numera stängda Crystal drops, på nån stor rea, och kom i slang med några andra kunder. En där pratade om hur mycket hon handlade (alltid ex antal gram av varje, så det blev jämnt i lådorna) och jag sa att jag sällan handlar pärlor till fullpris i vanliga affärer, om jag inte bara köper lite som jag råkar behöva just då.
Ofta så väntar jag oftast på reor, brandskade- och totalutförsäljningar, mässor osv, förutom att jag handlar i leksaksaffärer, på Myrorna och liknande eller via vänner och bekanta som åker utomlands. Jag minns att jag fick en snörpig replik om att det inte gick att jämföra kinesiska, indiska och afrikanska rocaille med tjeckiska eller japanska. Minns att jag tänkte att Jaja, det må så vara, men ha du dina finpärlor för dig själv i dina hur många gubbdagis-lådor det nu var, vi lever i skilda världar och lika bra är nog det. Men idag tänkte jag på henne och att med Jablonex- eller Toho-pärlor så hade de nog inte gått sönder en pärla nio gånger eller fler medans jag sydde... (Fast Miyuki-pärlor gick faktiskt sönder i en muff en gång, en masse. Fast då var det 15/0 och inte nior eller elvor som här. Förlåt nörderiet, ni som tycker det är internt. Om nån läser, that is.)

2 kommentarer:

  1. Fniss... Jag vet vem du syftar på :-)

    Hon tog även hjälp av sina barn i att plocka upp varenda pärla hon tappade på golvet, ingen pärla skulle hamna i sopen :-D

    Kram
    Suzanna

    SvaraRadera
  2. Cool tusenfoting, fina färger med! :)

    SvaraRadera