Bassetts

En som Assistenten jobbar med eller som jobbar med henne gillar mina pärlor. Vid nåt tillfälle sa hon nåt om hur mycket hon gillade Tempus fugit, och så nåt en passant om att gilla rosa. Vid nåt annat tillfälle (och här är det svårt att koncentrera sig på att skriva för det dunkar på så friskt från grannen) sa hon nåt om gammal kärlek som rostat men sen putsats upp till mint condition igen.

Då tänkte jag Oh, svart och rosa omlott, sånt är livet, det är som Bassetts-godis ju. Och så krokade alla tankarna i varann och jag fick för mig att göra ett svart-rosa halsband med de rosa skallar jag hade sen förut till henne. Så började jag med peyote, ett helt band som de där sammetsbanden man hade anno dazumal, och skulle göra böjar och bågar under, med tåtar med skallar längst ut på. Det blev ju bra. Det var bara att jag skulle toppa det med nåt på översidan också. Med en liten ensam skalle där. Och som den slokade...

Jahapp... Ta bort? Ja, men då gick ju hela skiten sönder visade det sig, fast för sent... Så många timmars peyote får man inte kasta bort. (Eller får får man, men då är man masochist så nej tack.) Så jag repade upp tills det var jämna bitar och skarvade på det sätt ni ser. Och inte är det tip-top jämnt, och det är fullt med avklippta trådändor, men det är lite gulligt i alla fall, och rosa och svart som Bassetts-godis, som tanken var. Fast det är inte fullt så snett som det ser ut här i skannern, rundlarna är runda när man har det på. Qui s'excuse s'accuse sägs det, så nu lägger jag av och går och ber grannen sänka volymen.