5 november 2009

Monumental missräkning

Här hade jag tänkt mig ett stycke om vad som på ett av mig frekventerat forum kallas för mjukismaffian. Och att jag tydligen tillhör denna skara av medlande, måttfulla, övermåttan konsensustörstande individer. Och att i det sammanhanget känns det helt okej att ses som kanske inte ett ryggradslöst encelligt djur men väl som en politiskt korrekt softie. Så skulle jag skriva nåt om hur jag i andra sammanhang sägs vara en mycket principfast person med mycket bestämda åsikter som också torgförs högt och lågt. Jada jada.

Och så nåt om hur allt detta kan stämma till viss del, men också ligger mycket i betraktarens öga och val av glasögon (bågarna kan få vara referensramarna, det blir lite snyggt). Och hur bra det är att påminna sig själv om att inte låta sig definieras av andra. Så skulle jag knyta ihop det med att dagens muff på samma sätt kan ses som både ytterligt (politiskt) korrekt som inkorrekt. Och att jag inte bryr mig ett skvatt om just det, fast jag samtidigt är lite nervös för att sträcka mitt muffmakeri till detta tabubelagda med blod, blod som inte är chict vampyriskt.

Förresten behöver inte blodet inte ens vara mens-dito, det kan tolkas lite hur man vill och behöver, tolkningsföreträdet är fritt så länge man håller sig till verket och inte pådyvlar mig skäl och motiv som det faktiskt inte finns fog för. Ja, så skulle jag skrivit, eller hade redan skrivit innan jag satte mig med den tänkta muffen. (Jag brukar aldrig skriva innan jag gjort det jag skriver om, men idag blev det så.)

Men den blev ju inte alls nån mensmuff?! Nä... Alltså, ihop med rött tyckte jag att gråmurrigt passade bra, det var ju lite anemiskt och trist, passande så här i november. Alltså tog jag fram grå lådan- hittade inget där- och lila lådan, där jag tänkte att jag kunde hitta nåt mesigt mullvadslila, det kunde funka det med. Jo, jag hade vanliga rocaille, och så hade jag ju de ljuvliga större både sidenskimrande och ändå matta pärlorna, åååh, dem ville jag ju ha! Så gjorde jag muffen och upptäckte att Shit, de där stora pärlorna, de tar ju över helt. Det både blir för mycket med dem och nåt annat och så får jag ju inte ens plats med den där blodgrejen... Hmmm.. Hur gör jag nu? Ska jag repa upp eller vad? Näää, den är ju så vacker som den är, det får vara. Det får bli en Inga helgons blodiga muff en annan gång.

Och jag är kär i den här. Den tror jag att jag skulle ha svårt att släppa till nån jag inte ens vet vem det är... Vi får väl se hur det går med det. (En på RFSU har hört av sig, så sjukt komiskt, efter att jag skrev som jag gjorde för några inlägg sen...). Monumental missräkning förresten, vart kom det ifrån? Häromdagen när jag hade ont i magen sa Assistenten att jag skulle få en specialbehandling som hette Monumental missräkning. Jag grunnade på vart hon fått det ifrån men bara en liten stund, för strax sa hon Fast jag vet inte vad det betyder... Tyckte det passade som namn här, den här muffen blev ju inte som den skulle och så är den lite monumental, lite kejsarinnig eller rokoko-ig.

Och till Er som sagt att en grå muff skulle vara vackert, och önskat Er det, och till vilka jag sagt en massa om att muffar som är livgivande inte kan vara grå: Jag ber om ursäkt. Jag hade fel. Och skitnöjd är jag över att jag hade fel. Jo, jag är helt kär, jag sa ju det.

7 kommentarer:

  1. Den är tjusig. Den ser också ut att vara annorlunda gjord än dina andra. Flera veck liksom. Med tanke på att ingen människa är den andra lik så är det ju otroligt passande att dina muffar är så olika.
    Tummen upp till dig!

    Cat

    SvaraRadera
  2. Det här är nog min favoritmuff, av all muffar du gjort! Och då har jag ändå tyckt att alla föregående varianter varit otroliga. Precis som Cat tycker jag den verkar ha fler veck som får den att se annorlunda. Men det kanske har att göra med de större pärlorna som för övrigt var väldigt vackra.

    SvaraRadera
  3. Åh vilken fullständigt ljuvlig muff!! (Hehe, hade tänkt formulera meningen annorlunda först, men bestämde mig för att det är roligare såhär *s*)

    Allvarligt, den är fantastisk och jag förstår att du är kär!

    (Funderar på om jag ska våga be dig hjälpa mig med ett pärlprojekt jag inte reder ut - ett halsband som skulle vara present, men jag har gjort det för invecklat för mig och får inte till det... Fast det är inte riktigt i din "stil" heller... Hojta om du får tråkigt eller så nån gång, så kan jag visa!)

    SvaraRadera
  4. Blod och muffar hör ju ihop i flera avseenden.

    Själv fick jag tankar kring infibulation. Inte av muffen (som är nästfinast!) men av det du skrev. Kanske något för en dag fylld av härkelse..?

    SvaraRadera
  5. LOL, jag har haft väldigt roligt åt det här muffmakeriet, skulle aldrig kommit på tanken själv men det är ju häftigt och mångbottnat! den här var verkligen urtjusig! nu skall jag läsa vidare om allt kul du kreerar...

    fö så tackar jag för så himla trevliga kommentarer på min blogg, där ser man vad ett malakit-sökande kan leda till:) och ja, en resa till köpenhamn samt besök på the a la menthe är aldrig, aldrig ALDRIG fel!

    SvaraRadera