21 december 2009

The world according to P...

The world according to Pia heter en blogg jag följer sen ett tag. Vem är nu Pia kanske nån undrar och varför ska jag skriva om en enstaka blogg jag läser? Jo, för oftast när jag hittar en blogg så är det genom blogghoppning, som när jag hoppade från Himmel och ord (vars "ägare" jag kände från ett forum) rätt ner i hennes bloggrulle där jag hittade såväl Ranas horisont som Hjerteting som jag följt sen dess. Bekantas bekanta liksom, som sen kan bli egna bekanta eller t o m mer.
Här hittade jag en underbar blogg genom googling på nåt helt annat än det jag fann, det är det jag tycker var så förunderligt. Googla försöker jag att inte göra för mycket, jag fastnar så dant... Bara som ett exempel kan jag säga att när jag letade efter en bild på vad det nu var som jag inte minns nu så fastnade jag så på Allposters.com och deras "vintage-avdelning" att jag tillbringade tre dagar (!) med att kolla igenom varenda sida med gammal reklam, propaganda och annat. (Nu har jag en fin liten samling choklad-, te-, parfymbilder och annat sen den gången, sånt jag kan leka découpage-lekar med, men det är inte riktigt görbart att fastna så.)

Men för ett tag så googlade jag alltså på malakit på Googles bildflik och hamnade så på en ljuvlig bild som fanns på Flickr. Så tvärfastnade jag med att titta på jag vet inte hur många bilder av den fotografen, som var den som har nämnda blogg... Jag skrev nån kommentar om hur ljuvlig bloggen var, med alla bilder av vackra hus, god mat (vego-mat dessutom), Stockholm, landskap, stickningar, hundar, träd och och och... Tack liksom. Så fick jag en vänlig kommentar tillbaks, och skrev en kommentar tillbaks och så vidare, och till slut visste jag att hon gillade grönt och rosa ihop och gillade vattenmelonturmaliner, och därifrån var inte steget långt att göra nåt utifrån de begreppen en dag. Inte för att ge bort det, för det funkar inte att ge bort saker hela tiden, mest bara för att ideer om smycken kommer och sen ligger de och skaver som en liten vass sten i en välknuten gympasko om jag inte får ur mig dem som nåt konkret.
Icke desto mindre, alla ni som tycker om vackra foton som liksom förmedlar en livsglädje och/eller kärlek till livets goda (floskelometern slår i taket, sorry), ta en titt på Pias blogg, det är den värd. (Hoppas att det är okej för henne att jag gör sån reklam för den, har inte kollat...) Och jo, halsbandet är gjort av Jablonex-rocaille i två olika storlekar, när det gäller det jade-gröna, plus turmaliner som blommor och en annan Jablonex-pärla som blom-mitt, plus fuskmocka. Fusk är i allmänhet inget jag förordar, men den här tog jag därför att expediten på Zionesse där glaspärlorna i det här är köpta (jag är inte sponsrad) tyckte att den var så himla bra och slitstark och jag själv tyckte färgen var så fin. Hade ingen aning om vad jag skulle göra med den, men använde den som låsgrej för att ta upp det rosa igen och för att kunna variera längden på halsbandet.

2 kommentarer:

  1. men så klart du får skriva så förtjusande om min blogg! tackar som lovordar liksom:)

    google kan förvisso vara förrädiskt (och rätt trist) men visst är det beyond coolt när man hittar något riktigt trevligt, bra, fint whatever läsvärt?!

    halsbandet är sött och skirt och i ljuvliga färger. hellre fuskmocka än äkta tycker jag så det får tummen upp oxå (har tre färger i det själv, men jag kan banne mig inte komma på exakt hur jag ska fixa så det kommer till sin rätt liksom. nåja, nu ligger ju smyckestillverkandet på is - och snö, i dvala - fn så vem bryr sig...:).

    hoppas kunna börja på 'samurajen' under julhelgen!

    SvaraRadera
  2. Hahaha - två själar och en tanke, även om länkresorna ledde i olika riktningar...! Det är klart en av de bästa sakerna med bloggar - att se vad andra länkar till. Fast min länklista är pinsamt ouppdaterad, nästan så jag borde släcka ner den tills jag hinner städa upp den... *blush* Under julhelgen kanske... Då har jag ju ändå inget annat för mig, eller hur det nu var...! *s*

    SvaraRadera