Plopp!

sa det när jag äntligen fick tummen ur. Lite hädiskt att säga så om nåt med ett kors på kanske, men nu blir det så i alla fall. Gudsigförbarme vad nöjd jag är med att äntligen ha gjort halsbandet! Och fint är det, i all sin enkelhet. Det är fina frostade vita rocaille som jag köpt på Marias garn, av alla ställen, pärlor som jag dessvärre inte vet om det är månsten (det ser ut så och känns så) eller "härmsten", men de är väldigt vackra oavsett (särskilt i solsken) och så hänget jag fick mig tillsänt. Hoppas hon gillar det... Jag skickar det så får vi se.

Och med hjälp av små händer (misstänker jag, men det kan vara ont förtal) så gick det här sönder (gotta hate när saker jag gör går sönder). Nu ser det ut så här, och baske mig om inte det blev ändå finare. Hoppas mottagaren håller med.