Idag fick jag ett mejl från nån som tagit kort på nåt jag gjort. En som kom hit på väldigt lustiga vägar. Och jag blev så glad! Om ni visste vad jag är glad över Er, som tittar, läser, kommenterar och som vill ha mina grejer. Den som den blå This too shall pass-berlocken gick till hade googlat på den meningen och smycken och hamnat hos mig, och mitt inlägg med de första (eller andra?) krympplastgrejerna!
Så kom det sig att hon fick en blå berlock, eftersom hon gillade blått. Jag blev så rörd av alltihop så jag skickade med lite pärlor att göra ett armband av också (eller ha med i ett armband, om hon gillade dem, snarare). Sen sa hon också att det används flitigt och det var kanske det roligaste av allt (hur många gånger har jag använt ordet nu? Borde jag köpa ett synonymlexikon?) för jag älskar att tänka på att saker jag gjort lever sitt eget liv som utflugna härifrån och då gärna på nån och inte i en låda...
(Och igår såg jag senaste pärlmuffmatten på teve, det var också roligt. Hade förstås varit ännu roligare om hon haft muffen om halsen, men man kan inte få allt (sägs det). Eller snarare, skitsamma, det var bara kul att se nån som för mig är en pärlmuffmatte, inte en teve-personlighet, i teve.)
Snyggt!
SvaraRaderaDom stora blå pärlorna ser ut som några jag köpte i Thailand. Jag köpte dem i i ljust blått, mint grönt och beige. I olika storlekar och former av samma färger. Jag tittar i påsen varje dag och tänker att idag kommer jag at få insperation at göra något med dem. Men tyvärr har dom inte "talat" till mig ännu.
Den 27:de ska jag på en typ av pärl workshop. Hoppas där att jag kommer träffa liksinnade och få insperation. Önskar att du kunde vara med.
Kram
Cat