Post-op

Post op som i Efter OP-mönster och efter sextiotalet som är långt borta nu känns det som, och post op som i efter operation, fast ingen opererats här på ett tag. Kunde bara inte låta bli dubbeltydighetern fast den var meningslös. Lite roar småbarn, och så mig då... Det här gjorde jag för att göra nåt som skulle matcha det halsband jag gjorde sist, fast bara lagom mycket (jag har nog tubbats att titta för mycket på What not to wear, de tjatar jämt om att passa ihop men INTE matcha..).

Jag har faktiskt aldrig gjort eller försökt mig på att peyota medvetna mönster som lyckats bli mönster och inte bara färgskiftningar, så jag är lite nöjd med det. Fast några gånger glömde jag bort vad jag skulle ha för pärla för att det skulle bli ränder, så jag fick repa upp nåt tiotal pärlor. Trial and error, mitt leitmotiv... Och på tal om misstag, när jag klippte av trådar måste jag klippt en tråd som egentligen skulle fästs och klistrats men glömts bort, så rätt vad det var rasade en pärla och när jag drog lite föll hela armbandet isär i två delar. När jag satte ihop delarna såg att jag det blev snyggare att ta ändorna i en annan ordning, så det var ett bra missöde och ingen större fara med att tråckla ihop delarna heller.

Fick höra att knappen borde sitta längre in på armbandet så det inte blir ett glapp på handleden, men min tanke var att det kanske hamnar hos nån annan och få människor har lika tunna handleder som jag har, så det ska kunna gå på nån annan. Jäjä. Knappen förresten, den är köpt på Mattsons band som har mycket fint men skulle tjäna på att lägga på lite energi på leendet. Jag vet ju att de kan vara riktigt trevliga, det vet alla som hört dem tala med den ena expeditens hund bakom disken... Nåväl, jag fick en knapp jag tycker passar finfint in här, så jag ska inte gnälla. Det finns så mycket trevliga expediter på andra ställen, jag får tänka på dem istället för att gnälla om dem som inte riktigt känns som de borde ha ett serviceyrke.